Quartz

Nu känns klockan väldigt mycket, men den egentligen inte är det. Men andra ord är jag väldigt trött. Och varför det nu då?

Det är nämligen  så att jag har inte gått och lagt mig i tid sen i onsdags. Och fest i lördags. Och därför såg jag fram emot en lång sovmorgon idag. Men vad hände klockan 06,45? Jo de ringer såklart från Haganäset. Pappa öppnar min dörr "EMELIE, du har telefon. Det är Margareta!" (jag är tyst, försöker öppna mina ögen vilket inte var det lättaste) Pappa säger till mig igen och lämnar telefonen till mig. Jag tar emot telefonen och lägger den mot örat och råkar visst glömma bort att säga något för i telefonen hör jag "HALLÅ?!?" Pappa säger till mig att det är bra om jag säger något i telefonen. Vars jag får fram ett ljud som låter ungefär som en grymtande björn som vaknar ur idet. I luren hörs: "Ja det var margareta från bemaningen.  Väckte jag dig?" (En fråga som jag inte förstår att de ställer klockan halv sju på morgonen?) Så jag svara ärligt "mmm, ah"(fortfarande som en björn). Antar att hon ler och tycker det är lite småkul att väcka folk och höra deras nyvakna spröda men ändå på något sätt grova röster efter nattens dvala. Och sen säger hon "Ja, jag undrar om du vill jobba idag, 7-16?" Jag säger inget, pappa påminner mig igen, eftersom har står och lyssnar på mig i dörren. Så jag slänger till med frågan "Vart?". Hon berätta att jag får välja mellan hemvården och demensen. Om detta hade varit vilken annan morgon än denna hade jag direkt svarat hemvården. Men imorse ställde jag mig frågan: kommer jag orka koncentrera mig på att köra bil hela jäkla dagen mellan varje vårdtagare? Eftersom jag inte ännu knappt kunnat öppna ögonen så sa jag demensen, ett svar jag förvånas av själv.

Men sagt och gjort. Efter 30 minuter infann jag mig på demensen. Vi säger att jag under dagen skulle jobba med "bullan". Hon hade tagit en innan jag kom. Men efter jag hade tagit en också så var hon tvungen att sätta sig ner. Hon var blek i ansiktet, men efter hon suttit ett tag och jag tagit den sista man kan vara själv på, skulle vi dra in till en tant. Vi tog in tanten på toaletten så sa jag att jag kunde bädda och fixa där ute. Men "bullan" var tvungen att sätta sig ner på rullatorn inne på toan. Och efter några minuter kommer hon vinglande ut från toaletten, hon slängde sig ner i rullstolen med ett sån brak att jag trodde hon skulle svimma (vilken hon typ gjorde). Jag blev ju jäkligt skraj så jag gick fram för att se så hon inte svimma, vilken hon inte gjorde. Hon satt i rullstolen ett tag. Sedan fick hon gå och lägga sig, men jag fick hjälp av de andra tjejerna som jobba som tur var :) Hon kom tillbaka under frukosten. Det var blodtrycksfall.

Och hur kul tyckte ni detta var att läsa? Inget? Jag kan säga helt ärligt utan att ens ha lite skam i kroppen att jag faktiskt struntar i detta, för jag tyckte det var roligt, och typiskt min otur också.

Ojoj, nu börjar klockan ticka iväg, ska börja jobba vid sju imorgon på dagis. Då krävs det energi!!!
Ha det bra